familjeliv.blogg.se

Vi hade permis redan dagen efter vi fick diagnosen.

Lowes födelsedag närmade sig och vi hade för en tid sedan bokat bord på en restaurang med släkt och några vänner. I samråd med läkaren fick vi lämna sjuhuset några timmar. Blodsockermätare hade vi med oss.

Det va skönt att komma ut lite, samtidigt va man på helspänn och kollade sockret flera gånger. Barnen drack läsk till maten, Charlie drack mjölk. Barnen åt glass till efterrätt, Charlie åt melon.

Nu när vi vet lite mer, och kan lite bättre så har han också kunnat smaka såklart.

L och killarna lämnar av oss vid stora sjukhusentrén. Vi delar på oss igen, känslosamt.

Tillbaka på sjukhuset, låg han ganska högt, det hade vi räknat med. Vi fick inte med oss nåt insulin, det hade vi inte fått lära oss ge ännu.

 

Söndag och det är ganska lungt på sjukhuset. Jag försöker förstå mig på alla uträkningar på Charlies lista, sockervärde, kolhydrater, insulinkvot, basinsulin/Levemir Novarapid,.. alla uträkningar och doser vi ska räkna ut för att få Charlie att ligga något stabilt i blodsockret.

Charlie får sin frukost, sedan tar vi en promenad. Ligger en matbutik intill sjukhuset, försöker hitta någon skojig blandning till Lowe som fyller 10 år dagen efter. Charlie tittar på allt gott som finns i affären, tittar på sitt favoritgodis, -Får jag inte äta det här längre? Det här då? Kanske bara lite?

- Du kommer få, men inte än. Vi måste lära oss allt först, och hur vi ska ge dig medicin.

På vägen tillbaka till sjukhuset, i hissen blir han lite slö..spagettiben.

Framme på avdelningen möter sköterskan upp oss. -Åh va bra ni är tillbaka, jag såg nu att han inte åt upp sin frukost! -Jag är lite skakig säger Charlie samtidigt.

Han gillade inte puffarna med mjölken så han lämnade dom. Och jag dum som jag kände mig, visste inte då hur viktigt det är att få i sig det vi gett insulin för...Låg på 2,8, vi justerar.

Lowe har sitt bowlingkalas med kompisar idag, L och William är med, vi får bilder skickade. Nöjd Lowe och lyckat kalas.

På kvällen byter vi av.

 

Måndag och Lowe fyller 10 år! Första året vi inte alla går in tillsammans på morgonen med paket och sjunger.

Lämnar killarna i skolan, åker till sjukhuset. Många möten inplanerade nu med diabetesläkare, diabetessjuksköterkor och dietister. Helt trött i hjärnan av all information vi får, man kan inte solla, all info är livsviktig och måste in.

 

Tisdagen fortsätter i samma spår, landa, ta in, försöka göra så mycket som möjligt på egen hand.

 

Onsdag och vi ska få lite permis. Åka hem en stund på kvällen. Borde kanske kännas skönt, men jag va bara rädd. Nu har vi fullt ansvar om så för en liten stund. Inte i trygga sjukhusmiljön och ingen knapp att trycka på så det kommer någon och hjälper.

Bilen hem sitter jag som en pinne, nervös. Stirrar i backspegeln. -Mår du bra Charlie? frågar oavbrutet. -JA, varför frågar du hela tiden!?

Den dagen hade vi gått igenom vad som händer/kan hända vid för lågt blodsocker, det ända som snurrar i huvudet.

När vi kom hem, njöt charlie i hemmiljön. Vi irrade mest runt med listor och mediciner. Middag, vi ska laga middag. Vi ska räknar kolhydrater, vilket ingen av oss gjort tidigare och sedan dela. Vi ska väga och mäta. Få fram ett tal som vi ska dela med insulinkvoten vi har för att då få ut rätt insulindos. Det är matbiten. Sedan måste vi kolla vad sockret ligger på, och ev justera det och ändra i insulindosen.

Emellanåt kör det bara ihop sig, jag f a t t a r inte!!! det blir för mycket! Och det får absolut inte bli fel! Går ifrån, andas, försöker igen.

Vid 21 åker L och Charlie tillbaka sjukhuset.

Torsdag, vi utbilads på sjukhuset. Vilken fantastisk personal på Huddinge, diabetesavd superproffsiga.

På em får vi åka hem, sova hemma! Jag tar första natten. Vi skulle kolla sockret kl 03, sätter klockan. Blev fler än ett stick den natten. Vaknar 05, kollar, är låg och får 1,5 glas mjölk.

 

Fredag och vi följer med till skolan några timmar innan sjukhuset.

Charlie får berätta i samlingen. -Jag har fått Diabitis (som han själv säger). -Jag har legat på sjukhus fem dagar, jag får sticka i fingret, spruta i magen och låret- det gör inte ont!

De har en liten kamera i klassrummet som de förstorar till storbild. Charlie visade alla kompisar hur man tar ett blodsocker. Alla får får räcka upp handen och ställa frågor. Charlie svarar glatt och gillar att stå i centrum.

Till sjukhuset, ett läk besök idag. Nu "flyttar" vi hem. Sover inte mer på sjukhuset utan åker dit på dagtid.

 

Helgen har varit lugn och vi har mest varit hemma, landar och försöker skapa nya rutiner.

Fredagsmyset, det efterlängtade fredagsmyset, de blev lite annorlunda denna helg. Med många delade meningar.

De får bli i nästa inlägg...

 

Ta hand om er! Emma