14 November 2006 föddes Lowe på Södersjukhuset. Samma dag, på BB överraskar L med förlovningsringar!
14 November 2016, Lowes 10 års dag, 10 årig förlovningsdag, den här gången på Huddinge sjukhus överraskar han med ett frieri!
Mitt i allt kaos går han ner på knä, Charlie vittnar leende från sjukhussängen. Såklart jag sa ja! Han hade planerat det här ett tag och trots omständigheterna kunde det ju inte komma bättre.
Vi ska gifta oss, det känns roligt och viktigt för oss! Det är inget vi planerar för nu, utan skjutit det framåt. Som det känns i dagsläget (och som jag alltid föreställt mig) kommer det bli väldigt enkelt.
Här hemma har vi landat lite mer. Man känner sig aldrig riktigt lugn och känner att man har ett "flow", ingen dag är den adra lik och sockret kan ta snabba vändningar. I bland vet vi varför och lär oss av det. I bland står vi som frågetecken och måste handla snabbt.
Allt känns som det var så jäkla mycket lättare innan det här, och det var det! Man bara inte insåg det just då.. Då fanns det andra saker man tyckte va jobbigt, bagateller tycker man idag!
En kväll låg Charlie och William och pratade innan de skulle sova:
Charlie: - Åh, jag önskar jag inte hade diabitis..
William: - Men Charlie, nästa gång en stjärna faller, då kan du önska att du inte har diabetes!
Kvällarna är jobbigast. Lugnet lägger sig, kolsvart ute. Tankar som snurrar. Liten kille som frågar och undrar när han ska bli frisk.
Jag har och brukar alltid vara positiv, brukar vända negativa saker allt till något bra.
Men ibland är det svårt, när man drabbas hårt, inte bara en gång och dessutom något som inte är övergående..
Bara bita i det sura äpplet och kämpa, fortsätta kämpa.
