Mitt första inlägg i min nya blogg kommer mest handla om det precis har vänt upp och ner på våra liv - Diabetes! Vår lilla Charlie har fått Diabetes typ 1.
Vi går tillbaka några veckor i tiden.
Charlie brukar inte kissa i sängen, plötsligt händer det nästan varje natt. Samtidigt början han dricka väldigt mycket vatten, speciellt innan sänggående. Han vaknar efter någon timme och nästan springer till kranen, håller sig fast i kranen och verkligen suger i sig vatten, finns inget stopp vi får dra honom därifrån.
En period tänker jag och L, händer mycket i skolan och i allmänhet i en 6 årings liv. Vi bestämmer att det blir inget drickande efter 18 på kvällen. Det funkar inte att han ska kissa på sig varje natt, tvättmaskinen går varm varje dag.
Man känner sig så dum idag när vi sa att nu blir det inget mer drickande dom kvällar han var törstig. I bland smög han in på toan och skulle kissa sa han, men istället drack massor direkt ur kranen.
Vi började googla lite, googlar du "törstig och kissar i sängen" gissa vad som först kommer upp? Vi sköt ifrån oss tanken, han va ju för övrigt så himla pigg och glad, full fart från morgon till kväll. Vi får väl skaffa nattblöja en kort period.För det trodde vi det var en period, alla barn har olika perioder.
En kväll för ca två veckor sen vaknar han oavbrutet, dricker och kissar massor. Vi bestämmer att L tar honom till vårdcentralen nästa morgon, det här är inte normalt, och att jag kör de andra till skolan.
Berättar för mina kollegor på jobbet att jag har telefonen på mig, och att jag måste gå och svara när L ringer.
upptäcker efter en stund att jag har ett missat samtal, ringer upp.
- Hans blodsocker ligger på 18, vi är på väg in till Huddinge nu.
Sen va hela cirkusen igång, de bekräftar inte direkt något utan tar en himla massa prover.
Jag jobbar hela dan, hämtar killarna sen åker vi också till sjukhuset. Vi byter av och jag sover där första natten med Charlie.
Hans blodsocker sjunker till en bra nivå, men stiger sedan, som mest va han uppe i 22! (ska ligga mellan 4-6).
Första dagarna är lite suddiga, att bo på sjukhus är ingen hit, vi ligger/sitter i varsin säng. Sköterskor och läkare kommer in med jämna mellanrum, tar prover och pratar.
Charlie ville till en början inte stanna på sjukhuset, var ledsen och ville hem.
Men när hans Ipad kom dit, han fick beställa mat från en meny och de kom från lekoteket med en hel låda pyssel, då va det "ganska nice" som han själv sa.
Charlie har alltid haft eksem och haft kortisonsalva för dem, läkrarna var intresserade av vilka sorter det var och hur ofta han fick. tydligen kan kortisonet gå över i blodsockret och rubbas.
Kan det vara det? Kan det vara så enkelt att det är salvor som ställt till det? Hoppas!
Fredagen den 11/11, andra dagen på sjukhus.
Läkaren kommer in med en Bamse tidning - Den här kan ni läsa "en specialtidning om Diabetes".
Okey..? Det är ju ännu inte bekräftat. De ska ta ett långtidssocker på Charlie, på det kan man se om sockret legat högt 3 månader tillbaka i tiden.
Läkaren säger också att hon kommer tillbaka kl 13, det är bra om pappa är med då också. (Nu börjar man fatta...) ringer linus som jobbar.
Klockan 13 pratar vi med läkaren, som satidigt ritar på ett papper ungeför vad som händer i Charlies kropp just nu, försöker hänga med och förstå men svårt.
- Men han har fått konstaterat nu att han har diabetes undrar vi?
- Ja, högsta sannorlikhet, vi väntar bara på långtidsprovet men jag är nästan hundra på vad det visar säger läkaren.
Läkaren går och där sitter vi. FAN! skit också, så mycket som snurrar försöker sortera tankar, ta in information. Tittar på Charlie som sitter helt nöjd, knappt medvetande om att han har fått en kronisk, jobbig, farlig sjukdom...
Psykiskt utmattad, precis så som man känner sig just nu. Det jag just skrivit var för en vecka sedan. Mycket har hänt sedan dess..
Det tar jag i nästa inlägg.
En trött mamma
skriven
Tänker så mycket på er. Jävla skit sjukdom.